Urban Deli grundaren Jesper entreprenören om framgången berättar att han har ett koncept som ligger rätt i tiden och deras hårda arbete har fått respons av många. Vi är på salongen på Rival med ett event av nätverket 4good och snart börjar de spela in en podcast med Jesper Weidlitz från Urban Deli. Carina från 4good berättar att Urban Deli startat 2009, gått från 30 till 400 anställda och har idag 250 miljoner i omsättning.
Samtal under podd
Konferenciererna Marie och Carina från 4good och Jesper sätter sig ner på rottingstolarna på scenen och ett 200-tal kvinnor sitter i publiken och väntar med spänning. In kommer Jesper, iklädd med sneakers och keps och en avslappnad gångstil. Och när han börjar prata blir publiken helt tyst. Han pratar lugnt och avslappnat och skrattar emellanåt med en ödmjuk inställning till alla frågor. Han säger att han egentligen ville jobba med finans och att han började sin karriär med att extrajobba på H&Q. Men det blev inte långvarigt.
– ”Jobba i restaurang. Det blir man om man inte blir något annat”
”Ojj jaha” säger någon i publiken och några andra skrattar. Han berättar att han gled in i restaurangbranschen som diskare och bestämde sig för att starta en egen restaurang, Cliff barnes.
– Ja den minns jag. Där har man hånglat flera gånger, säger Marie och skrattar.
Tar vara på svinnet
Marie fortsätter och säger att utbudet i Urban Deli är så enormt att man aldrig kommer hem. ”Nej, det är meningen och idén att man tappar omdömet” säger Jesper med en skämtsam ton. Han får sina idéer från sina resor. Till exempel upptäckte han att man hade musik i utländska butiker och det var något nytt. Hans egen idé är till exempel det här med köttfärs som blir dålig i butik och i vanliga fall skulle kastas i sopporna. Men eftersom han också har restaurang kan kockarna förbereda köttbullar av det och lägga till det i menyn. ”På så sätt får vi inget svinn och det blir även en ekonomisk vinning” säger han med ett leende.
Urban Delis historia
På frågan hur Urban Deli hittade sin målgrupp svarar Jesper samtidigt som han demonstrerar med händerna att de hade en försäljningskassa för 30 000 kr från början men att de idag har sju-nio dubblat den siffran. Han fortsätter ”Själva konceptet är ju butik, restaurang och saluhall. Sedan är ju området viktigt. Det fanns inte någon riktigt stor butik i Sofo, utan mest småbutiker. Därför har det gått hem så bra”. Han fortsätter: ”Samtidigt har vi växtvärk. Varumärket har kommit långt, men företaget har fortfarande en bit kvar att jobba med berättar han. Idag finns vi på Sofo, Sickla och sedan på Sveavägen som har hotell och även takterass. För att kunna klara oss från att gå i konkurs blev vi uppköpta av Axfood. Det gjorde att vi kunde expandera mer”.
Slutligen får Jesper frågor på sina drivkrafter och han svarar med glimten i ögat att han är egotrippad. Att han för det första ”gör saker han inte kan”. Det andra är ”att han tittar med andra glasögon”. Och så det sista men viktigaste ”att vara på golvet och möta kunden”. ”Det är det roligaste även om det inte hinns med alltid” menar han.
Sist delar han med sig av några riktigt bra sluttips för entreprenörer:
Ha rätt människor med dig. Och lyssna lagom.
