Vi lagar italiensk mat i en matstudio

 

Hon är trevlig och skämtar emellanåt. ”Vilken bra grupp. Inga alleriger.”, säger hon. Efter att ha delat ut förkläden berättar hon att vi ska laga en egen pastadeg, risotto på riktig buljong, salsiccia, fyllda paprikor och italiensk glass. Efter introduktionen bjuds vi på mjukt foccaciabröd med kvalités olivoljor från Italien. Några kollegor tittar på varandra och nickar smaskande för att visa sin uppskattning. Jag ska laga glass och hänvisas till köket. På bänken står recepten och ingredienserna framme. En annan tjej som jobbar där går runt och hjälper. 

 

Vi pratar ihop oss i gruppen och bestämmer för att göra allt tillsammans. En läser receptet, en annan tar fram ingredienserna och en lägger de i skålen. Vi pratar, skrattar emellanåt och har trevligt och tycker att det går bra för oss. Jag går runt och tittar på vad de andra gör. In kommer ledaren och försöker styra upp det hela. Du kan inte gå runt och prata, säger hon med glimten i ögat. ”Ni ska göra tre olika glassar och såser till så ni måste skynda er”. Hon tar tag i det hela och hjälper oss att få färdigt glassarna. ”Här, lägg i grädde och mjölken i skålen. Lägg sedan i de torra ingredienserna snabbt och sjud upp på plattan.” När de kylts ner hälls det över i glassmaskinen tills det blir krämigt. Det känns bra att hon går runt och har koll så att allt blir färdigt i tid. 

 

På andra sidan köksön puttrar den krämiga risotton. S och A rör om och verkar trötta i armarna och turas om. – Har ni gjort buljongen själva?, undrar jag och ser att det är olika grönsaker i. – Nej, den var färdig, den hade stått och puttrat i två timmar innan vi kom och det är mycket kvar som behöver spädas ut. Tänk om vi inte hinner.

Paprikorna fyllda med pesto har grillats och ser saftiga ut. I vardagsrummet står några koncentrerat och försöker med en pinne forma pastan till skruvar. Det börjar dofta ljuvligt, belysningen är mysig och några längtansfulla blickar inväntar middagen. Vi sätter oss ner runt det runda bordet. Stolarna är målade i olika färger. ”Visst känns det lite spanskt här, säger R”. In kommer L och fyller på med rött till maten. På stora vackra fat serveras den krämiga risotton, färska pastan och salsiccian. Min favorit är risotton, som är krämig och god. Jag tänker att jag måste fråga efter receptet. Även citronglassen med kolasås är en favorit som jag vill pröva hemma. S håller ett tacktal och vi pratar vidare. Mot nio-tiden berättar ägaren att hon måste stänga ner. Vissa stannar kvar ett tag till. Jag och några till går ut. ”Ska du med till t-banan, frågar J.” C kommer springande efter. ”Nej, gå ni”, säger jag och tar cykeln hem.